Spontanius som vi är så kom även Ekke å Hilding mä på en mitt-i-veckan-weekend. Vi har befunnit oss i Halland. I en liten stugby i Ullared. Dä ä fasen underskattat. Dä va strålande.
Vi åt tacos. Tog grönsaker mä nävarna. Inte vidare fina i kanten. Vi spelade spel,  Kampen mellan kvinna å man.
Vet inte om vi ska kalla dom män efter deras briljans på kvinnofrågor. Meeen, är det vinäger i bearnaisesås?!
Jag fick ett förlorar-utbrott. Men den där andraplatsten är fan den värsta. Å nu va dä ju bara två lag lixom.
Vi har gått ut mitt i natten, såg två rödklädda människor, fick panik, sprang hem, släckte lampor å drog ner persienner. Hur förklarar vi dä mina vänner? Vad trodde vi skulle hända?
Debittering. dä är ordet. Vi kommer minsann få en faktura för lite stearin på soffan. Känsligt folk, tjurigt folk. Men så går dä när Ekke försöker släcka värmeljus mä vift-tekniken å missbedömer avstånd.
Vi har spelat kotten. Dä ä ett grymt spel. Tanja å jag vann mä hästlängder. Hemligheten: Ha inget tecken. säg bara NU å slå.
Jag är spräckt. Min navelpiercing är puts väck. Jag vet inte hur dä kunde hända riktigt. Men kroppen stöter ifrån sånt ibland sa min kloka syster. Dä ä tomt. Jag saknar den.
Hilding var dålig i magen. Dä fick vi lida för. Framförallt jag som alltid råkade va närmast. Urk.

..å vi har fortfarande en revansch å ta..
Vi har gått runt runt på Gekås. Ett å annat fynd. Å en jacka på HM. Snyggast i stan.