Usch va jag sover länge. Jag somnade halv elva å vaknade vid 10. Dä ä inte likt mej. Men, åldern tar väl ut sin rätt. Såklart har dä ringt lite inatt, men jag har inte hört dä. När dä hände senast vet jag inte. Däremot skrämde katt-Linus livet ur mej när han hoppade upp i sängen..rätt på mitt ansikte.  Livsfarligt.
Jag hoppas Figge sover hemma inatt alltså. Dä ä för läskit dä här.

Nu måste jag följa mä Hund-Alva ut en sväng. Iklädd foppa-tofflor.
Men nej! Dom är inte mina. Aldrig i livet.