När man går ut å går här i Hultsfred är dä skittråkit. Här hälsar inte folk på folk. Helst ska man titta åt ett annat håll å låssas att man inte ser. Sånt gör inte vi som är uppväxta i Silverdalen. Tacka vet jag oss alltså. Vi hälsar på alla vi möter vare sej vi känner dom eller inte. För trevlighetens skull lixom.
Dä är ett väldit otrevligt samhälle jag lever i nu.
Å Hund-Alva, hon är ett riktigt litet monster. Jag råkade släppa henne i tron om att dä skulle gå bra. Dä gjorde dä inte. Hon gav sej ut på fågeljakt å va skitnära å trilla i ån. Mej hade hon inte en tanke på. Men till slut kom hon tebax, skitlycklig.