Egentligen vet jag inte va jag ska säga. Eller vad jag borde säga. Men i dä stora hela va kvällen skitkul. Började hemma hos Fia. I början va jag inte alls sugen, dä klagades å dä tjatades. Ett tag va jag sugen på å kasta ett glas i backen å be alla dra åt helvete.  Jag gjorde inte dä. Jag dränkte mina sorger istället. Effektivt. Vi sjöng singstar å sådär. Dä är alltid roande. Taxiresan dit va oxå rätt roande. Vi sjöng för chauffören, om hans ex.

Harrys. Mycke folk va dä. Å jag fick träffa Conny å Dennis. Mina vänner från förr. Dä va strålande! Vi hade mycke å prata om, gamla minnen från förr. Om hur vi knackade på rävkärringens dörr. Å Conny kom ihåg våran gunga där hans lillasyster bröt armen..å våra hästar..å vårat blå hus..å min mormor. Sen körde vi danstävling a la silverdals-disco back in time. Jag tror vi vann. Såklart.
Harry fick sin obligatoriska kärlek oxå..dä ä viktigt om man tar hand om den farbrorn. Annars leder dä lätt till dåligt samvete. Jag blev bjuden på öl hela kvällen, dä där mä å betala själv har aldrig varit min grej.

Sen va dä hemdax. Dä va där alla surade ihop. Å skyllde på mej, antar jag. Fast jag stod där uppe lutad mot en vägg helt själv å väntade på Fia som skulle fixa ut våra jackor vilket tog en förbannad jävla tid..å i min jacka låg min telefon. Därför kunde jag inte svara i telefon å jag kunde inte svara på mess. Folk blev skitarga. Tänkte åka ifrån oss till å mä. Men tji fick dom, chauffören va en snäll man å vi fick komma hem.

Jag somnade ifrån min messkontakt helt hejdlöst. Men jag hann svara på Connys kul-å-se-dej-mess i alla fall. För dä va kul. Riktigt kul. Å väldigt väldigt längesen.