I call it ångest.

Ibland undrar jag va dä ä jag har gett mej in på. Jag som egentligen är en liten räddhare. Hur ska jag klara mej helt ensam uppe i fjällvärlden, utan nån backup inom räckhåll. Men jag tror jag behöver dä, jag behöver bli tuff, klara mej själv. Dä börjar lixom verkligen dra ihop sej nu. 2e december ska jag va där. Idag fick jag ångest när jag såg att ett bäst-före-datum va 1e november. November. Då är dä bara en månad kvar sen. Hjälp. Å så fick jag ångest när Malin ringde idag å ville komma å kolla på min lägenhet. Jag ville helst säga: nej tyvärr, dä går inte, jag ska bo kvar. Men dä ska jag ju inte. Jag ska bort härifrån. Sen kommer jag tebax mä en helt ny livsglädje förhoppningsvis. Å förmodligen mä ännu mer vagörjagihultsfredegentligenångsest.
Jag längtar faktiskt efter å få flytta nu!
jag ska ju lixom bli skidproffs

Publiken säger
Postat av: Emma

När jag läser får jag oxå ångest.. =/ men vi ska ju hälsa på nån gång ju..


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback