Ja ohja. Igår va dä dax igen. In i dimman. Endel längre in i den än andra. Vi tog mä oss the students på premiär-Harrys. Ska man göra premiär där, ja då ska man dit mä mej å Tanja. Förfest i Vimmerby, faktiskt. Väldigt väldigt roligt. Å mä 3 gitarr/trumm-experter så kan dä knappast gå fel. Å ännu mindre fel kan dä gå när Percy sitter inne på värsta lilla ministudion. Så nu är skivkontraktet  bra nära för mej å Tanja. Vi sjöng å vi sjöng. Dä lät säkert skitbra.

Å Harrys, ja va ska man säga. Dä går å ha kul där även att dä knappt är nåt folk. Men jag förstår inte v.a.r.f.ö.r man ska re så förbannat. Fast dä har sin charm. Å även där sjöng vi. Såklart för folk. Onödigt onödigt. Vissa raggade på 45-åriga damer. Hrm. Jag tror dä va tur vi avstyrde dä hela.

Högsby-Homie ringde. Ville inget viktigt så jag lät han prata mä Tanja istället. Jag hade fullt upp å tjata mä taxi-chaffis.  Sen ringdes dä igen. Då ville man ha oss på efterfest i min uppgång. Men dä kom inte på fråga. Jag va ju inte hemma. Synd, eller tur kanske.

Å nu säger jag dä för sista gången: Jag tänker aldrig mer bakisjobba. Jag har inte mått bra idag helt enkel. Å så hade nån jävel spytt. Jag bet ihop, blundade å torkade. Å svalde svalde svalde. Tack för dä, idiot!