Sådär, hemma igen. Jag har som sagt varit i Växjö. Dä va kallt å jävligt. Men en lunch på pastabaren väger upp all kyla. För övrigt skötte mej bra. Jag klappade händerna när nån var duktig å jag log mot okända människor.
Å så har jag lämnat bort mitt husdjur. Till min mamma. Tomt. Nu är jag all alone again.

Dä känns lite konstigt nu. Man behöver ju inte dra mä andra i fallet, så att säga.
Men för all del. Jag klarar mej ändå. Jag tar på mej skulden. Skulden för vad vet jag inte ens. Men dä blir alltid bäst så.