Eh. Ja. För dä första så är inte storstadsliv alltid så lätt å förstå sej på. Vi kan ju inte fatta hur vi ska ta oss från Ramlösa in till stan alldeles själva. Men, tacka vet jag Uffe..the taxidriver..vi fick han till å mä å tycka att vi va dom bästa han nånsin kört på..å pricken över i:t var när vi klämde i mä lite Älskade Ängel dududududu  istället för å gå ur bilen. Vi blev lite shy när vi såg folket.
.Väl där inne, där va dä faktiskt trevligt. Även om vi råkade få folk å inte tro dä.

Amääh har du ingen is??
 Å varför har du sommarfärger på sugrören när dä ä vinter??
 Å vi har i allaf all inte vingar å svans!
 Å orka dryyygt mä dom dääär!

-Va jobbar ni mä då?
-Eh, vi orkar inte väl prata jobb!!

Sen skulle man tydligen gå å kolla på fyrverkerier. Mycke jobbigt, å festhavaren va lite arg på oss för vi va så sega å va tvugna å gå på toa å där råkade vi slå ner alla schampoflaskor å grejjer. Hoppsan så tokit.
Men vi hann. Tror jag. Min tidsuppfattning vacklar lite kan man säga. Jag såg i alla fall nåt färggrannt.

Sen tebax te den där lägenheten igen.
Å smida Harrys-planer mä klubbägaren Dennis.
Å dricka lite öl. Å tro att jag va längre än Lill-Tobbe.
 Å säga te folk att vi är tvillingar.
Å sen ville dom inte att Hultsfred-tjejjerna skulle åka hem.
Dä förstår jag inte. Jag skulle vilja bli av mä oss två fortare än kvickt.

Hemma lagade Ekkes pappa lite mat till oss sådär mitt i natten.
 Mycke uppskattat.

Sen spelade we lite Wiiiiiii, som vi säger. Jag å Ekke. Tobbe sov å Tanja låssades va vaken.
Jag la ner hela min själ i dä där tennisspelet. Men förlorade.
Jag skyller på att dä va första gången. Å så bowlade vi.
Dä gick bra, men jag förlorade ändå.
Men, jag blev inte arg.
Kom ihåg dä, jag blev inte arg.

Jag lägger in bilder sen tror jag. Nu ska jag minsann till Maaama.