Igår när mamma körde mej te Jenny började vi diskutera bortskämdhet. Jag hävdar att jag inte är vidare bortskämd. Hon tycker att jag är dä.
Men, i så fall är dä ju faktiskt hennes fel!

Mamma: Hon är nog minst lika bortskämd som dej!
Jag: Jag är iiinte bortskämd!
Mamma: Dä är du visst.
Jag: Varför då till exempel?
Mamma: Ja jag kör ju på dej nu.
Jag: Ja, men dä handlar inte om å va bortskämd.
Dä är en skyldighet man har som förälder!

Punkt.