Jag gick till restaurangen å tänkte att nu jäklar ska jag sätta mig här å äta för mej själv. Man måste ju lära sig, tänkte jag lite käckt å ryckte på axlarna.
Men, när jag kom dit ångrade jag mig genast å tog med mig maten till kontoret istället. Fan då, vilken misslyckad människa jag är alltså.
Nästa gång ska jag nog klara det. Kanske.

Ingen av mina handledare är här idag, å jag vet inte vad jag ska göra så jag har lagt ner all min kraft och energi på att skriva på min rapport istället.
Vi skulle ha en genomgång idag om vad vi ska göra dom sista två veckorna nu, men det verkar gå åt skogen med den kan man ju minst säga.
Inte ens repan är bemannad. Känns som jag lika gärna kunde varit hemma, dom har ju ingen aning om att jag är här ens.
Sitta av tid är inte okej.

Nu är min lunch slut om 8 minuter, som om nån skulle bry sig!