Mitt liv är en gnutta mindre dramatiskt just nu. På vissa plan.

Ibbe-hysterin har lagt sig lite. Men det är ännu lite oro i lägret. Ingenting är klart och ingen vet något om framtiden än. Man får ta en dag i taget och hoppas på det bästa, allt man kan göra är gjort. Håll tummarna att migrationsverket ändrar sitt beslut och låter stackarn stanna här hos oss, i sin familj, bland sina vänner, på sin skola och med sina fritidsintressen. Be till Gud också ni som tror att det hjälper, jag tror inte. Då borde han ju ha fixat världen till en bättre plats för längesen. Hänvisa gärna inte till bibeln, jag läser den inte och den skrevs inte igår. Han har haft tid på sig, så att säga. Eller hon. Vad vet jag.

 

Jaja. Idag har jag putsat alla mina fönster. På utsidan och insidan. Dom är så fina så jag vill titta ut hela tiden. Tur i oturen att jag bara har skog å stirra på rakt över gata!

 

Jaja, igen. Hej då!