Vem bryr sig?
- Tydligen inga deltidsdagar kvar. Hej då till jobb två dagar i veckan, typ.
- Varit på Köket å rajtattajtat. (Ja, det heter Köket, ett uteställe alltså)
- Varit på hopptävling i Tuna. Jag blev sugen.
- Jobbat även att jag skulle bli rikare av å inte jobba. Konstigt.
- Tagit årets första löprunda. Ute. Jag tog mig runt med nöd och näppe. 3.6 km!
- Intressant liv va?
Hej!
En bild på little Sign!
den där morsmorsan.
Jag: Hej, vad gör du?
Mormor: Inget! Jag har inte hunnit med nåt. Jag har fullt upp å fundera över den där nya ungen.
Den där nya ungen råkar va självaste kronprinsessans unge!
Morfar und mormor. Så jävla bruna.
När morfar ser ut sådär låter det psschhhh från han. Ungefär. Det är lite hans läte, kan man säga.
Lite vår på det här vore inte så dumt.
Begravningen i fredags var jättefin. Jag grät så mycket så det slutade svida under ögonen typ nyss. Det är skönt att det är över, nu är det bara gå vidare.
Igår var jag ute en runda. Jag lyckades få två glas vatten över mig av en person som förmodligen inte bara hade sniffat på ölen, så att säga. Det var inte menat till mig men på nåt sätt råkade jag stå ivägen, båda gångerna. Sen hämtade vakten honom, tur det så jag slapp tre glas vatten.
Jag börjar få lite ont i halsen känner jag. Buhu, jag har inte tid å bli sjuk när det går så bra på gymmet. Då kommer jag säkert helt tappa stinget. Jag kan va lite söndagssjuk å sen bli frisk lagom till imorrn. Om det finns en Gud så fixar han det, annars vet jag.
Solen skiner. Jag måste ut! Hej!
Jag vill inte ha fredag!
Ikväll ska jag va vaken länge. Jag ska va vaken så länge att det aldrig blir fredag. Imorrn är en jobbig dag, jag ska på begravning. Det är ju inget nån nånsin kan se fram emot, å det är aldrig nåt man kan vänja sig vid heller. Eller vill, för den delen. Om jag fick välja skulle jag aldrig mer vilja gå på nån i hela mitt liv.
2010 dog min farfar.
2011 dog min häst ifrån mig efter 16 år tillsammans.
2012 dog min farbror.
Låt inte det här bli en vana. Va kvar med mig för alltid, alla!
Toast madame!
I sommar ska min syster gifta sig. Jag har fått äran att va toastmaster. Om det är en ära ens, jag vet inte? Alla som är inbjudna till bröllopet och vill komma ska anmäla sig till mig. Eller till den andra toastmastern, Chrille, som han heter. Jag hoppas alla som tänker ringa å anmäla sig ringer till honom, jag har ju en dålig ovana å aldrig svara när det ringer nummer jag inte känner igen. Tänk om jag svarar för att jag tror att det är nån bröllopsgäst, och så är det nåt annat skitläskigt.
Med hela det här uppdraget är det det här som är det svåraste för mig - anmälningarna!
Så om nån läser det här som tänker komma. RING FÖR FAN INTE MIG. (Mess går bra!)
Toast madame - till er tjänst!
Dö, snö!
Jag håller så hårt i ratten när jag kör i snöväder att mina knogar blir helt vita, som om det skulle hjälpa. Jag kanske borde gå i terapi. Köra-i-snö-terapi. Sen är det jag som är ute på isarna om vintrarna å sladdar omkring med min lilla clio. Eller går det så långt att jag köper en 740, med vinge och hål i avgasröret!
Såhär ser jag säkert ut när jag möter en lastbil på en LITEN OSKOTTAD JÄVLA VÄG!
Nu - gatlampan!
Se upp i backen, man vet aldrig vart jag hamnar!
Snart ska jag på skidresa igen. Med 15 andra personer, inklusive barn. Det kan nog bli lattjo lajbans det. Det gäller å hålla blodsockret i styr för att förhindra ett å annat vansinnesutbrott.
Det blir kul. Framförallt blir det kul å träffa Henke som jobbar där och som jag träffar kanske två gånger om året. Förra året drack han öl för tålamodets skull å jag för modets när vi skulle ut å åka. I år ska jag va bättre. Man kan ju sola nån annanstans än på TOPPEN å se till å åka ner istället. Eller så kan man ta av sig skidorna å gå ner, det hände en gång det också. 
Här är jag för några år sen, när jag va lite mer amatör så att säga.....