Min vana trogen brukar jag ju summera alla år här i min gamla blogg. Kan ej va sämre denna gång, lite senare än vanligt dock. Men man får inte kräva för mycket..

 

Man kan väl säga såhär att året 2017..

 

- Simon fyllde 1 år i Januari. Och 11 dagar efter det skulle barn nummer 2 ut. Oliver. Han som jag födde utan smärtlindring. Inte för att jag inte ville ha, men för att han hade så jävla bråttom. 

- Ja..Januari var alltså mest fylld av att försöka överleva sista dagarna av graviditeten, styra upp ett ettårskalas och föda barn.

 

- Februari. Då hade vi egentligen en Sälen-resa planerad. Men eftersom jag råkade pricka BF mitt i veckan så verkade det inte så lämpligt. Hade vi vetat att det skulle bli tre veckor innan hade vi nästan kunnat dra. Istället stannade vi hemma och var hundvakt åt Kelso som åt upp allt som kom i hans väg. Bland annat två kartonger modersmjölksersättning, (Ja, jag har fött upp ett stackars flaskbarn till) 

 

- Mars. Mange fyllde 30 år och jag kämpade för att rodda runt hem, hus, hund och två pyttesmå barn. Det gick bra, om jag får säga det själv. Vissa dagar ville jag kasta ut både barna och hunden, men då andades jag bara lite så gick det bra igen. Typ. 

 

- April. Jag tog med mig syskonbarnen och drog på Tobbe Trollkarl i Västervik. Manges 30-årsfest ägde rum. Så även mitt första party med alkhol inbladat på mycket mycket länge. Okej, jag tränade att ta en öl helgen innan bara för att jag inte skulle va totalt rookie.

 

- Maj. Det viktigaste ni vet, min födelsedag. Mange planerade så bra att han var iväg på punkkryssning då. Tur för honom att han hade ordnat en presentjakt till mig, ritat kartor å gömt paketer i huset och garaget. Det räddade han upp bra. 

I maj döptes Oliver också, 27e. Nils Oliver Kennmark. Han skötte sig alla tiders. 

Den årliga bowlinghelgen rev vi också av i maj. Camping Bondegatan fylldes med husvagn och husbil och gäster inne i huset. 

 

- Juni. Här hängde vi mest i stugan på alla soliga dagar. Var på rally som gick av stapeln nere på strandpromenaden och firade skolavslutningar. 

 

- Juli. Jag å Simon hängde på semesterracet för oss själva då alla andra svek detta år. Hur en ens kan komma på tanken fatter jag inte. Men men, det gick bra. Han sket i tävlingen och mina ben fick jobba sitt snabbaste, men ändå, vi var där. 

Chrille och Lina gick och gifte sig den 22e också så då var vi där och förgyllde deras dag. Eller dom vår, beroende på hur man ser det. 

 

- Augusti. Här var vi på Öland. Lilla familjen hyrde stuga och var på Ölands Djurpark och så. En lite sorglig händelse inträffade här också. Vår katt (mest min) dog. Hon blev akut sjuk. Min lilla Signe som var min första inneboende, så arg, oförutsägbar och fantastisk på samma gång. Rip! 

Oliver började på babysim siste augusti. Toppen tyckte han!

 

-September. Här började jag jobba. Eller egentligen redan sista dagen i augusti men min tanke var att börja förste september. Det var lite blandade känslor kring det. Förra gången jag gick tillbaka till jobbet efter mammaledigheten skulle jag ju snart gå hem och föda barn igen. Nu får jag lixom traggla på till pensionen. Om det inte är värt en trea? Nej. 

Simon bytte från spjälsäng till växasäng. Stort steg ändå. Då var han ingen bebis längre.

Jag började rida lite smått igen också efter flera års uppehåll. Helt underbart att börja hänga i stallet igen. Känns lite som att komma hem, typ. 

 

- Oktober. Bland annat var vi på folkrace i Vimmerby och hejade på Figge som körde. Jag tror inte det hände så mycket mer just i oktober. Emma fyllde år och samma dag var det två år sen mormor dog. 

 

- November. Simon slutade med blöja och vi var i Ullared och köpte alla julklappar och födelsedagspresenter. Money flies!

 

- December. Jag var med jobbet på Idolfinal i vanlig ordning. Två nätter på globens hotell, idol och shopping. Inte så tokigt. Sen firade vi såklart jul, första gången som fyra i familjen. Började dagen hos min pappa med grötfrukost, sen vidare till mamma och Håkan för mat. Sen kom hela hiet till Bondegatan och skapade julklappskaos! 

Nyår firades vid stugan med trerätters och trevligt sällskap. Typ samma sällskap som alltid. Men ändå.

Inga raketer - inga rädda hundar. 

 

Ja, dessa årsredovisningar blir bara sämre och sämre. Men jag gör det iaf, mest för min egen skull. Nån gång tänker jag skriva ut hela min blogg på papper. Förstå vilken läsning. Det får jag göra när barnen blir stora, nu finns ej tid till läsning! 

 

Ciao. Nu kör vi 2018, ända in i kaklet!