Ska det behöva gå fyra år mellan blogginläggen tro? Ja, tydligen. Men nu känner jag att ett litet livstecken kan va på sin plats.

Det har ju såklart hunnit hända en del på dessa fyra år, samtidigt som det känns som tiden stått still. Jag bor kvar i samma hus, med samma kille och med samma barn. Ena barnet har hunnit börja skolan och den andra står på tur nästa år.

Jag jobbar även kvar på samma jobb, dock har jag avancerat till arbetsledare. Jo man tackar ja. 

 

Hundflocken har utökats med en bordercollie, katterna har avvecklats och fisken har dött. En islandshäst har tillkommit i familjen, den är dock mammas men jag ser det lite som att hon är min också. Iaf då och då när andan faller på. Såhär års gör den inte det alltför ofta, jag vänder hästkappan efter väderleksrapporten och det funkar ju bra nu när det största ansvaret inte är mitt!

 

Så, nu vet ni iaf att jag lever. Om jag kommer på en röd tråd för den här bloggen så kanske den återuppstår. Den röda tråden kan inte va jag längre, det känns ju alldeles ego! 😎

 

Tjo!