Lillebror. 18 dagar för tidig, men ändå inte en dag för tidigt kom han ut, och det med besked! 

 

Måndag 23/1 klockan 06,30.  Vattnet gick! Det var en annorlunda upplevelse, minst sagt. Jag vaknade och kände att jag nog skulle behöva gå på toa, men som en höggravid valross får man göra vissa val, antingen hålla sig och bespara sig lite möda och besvär, eller börja ett snudd på evighetsprojekt å ta sig upp ur sängen. 

Just den här morgonen fick jag dock inget val, det sa lixom bara poff i magen och så öppnades kranen. Jag sa till Mange lite försiktigt "jag måste på toa, jag tror mitt vatten har gått" å så gick jag och från sängen till toan skapade jag en liten insjö. Mange flög ur sängen som en kanon med orden "men för helvete!" och ringde min mamma, och strax efter det ringde han till förlossningen. Han blev verkligen speedad kan man säga! Jag försökte förmedla inifrån toaletten att man kan chilla lite även att vattnet har gått för jag hade ju inga värkar eller nåt. Jag bara läckte vatten som ett vattenfall så fort jag reste mig..

 

Mycket riktigt så va det ingen panik med mig, vi fick tid för kontroll i västervik klockan 14.00 om inget hände innan det. Jag gick här hemma och bara väntade på att lite livmodersmärta skulle dra igång så jag fick åka in och föda den där lille ungen nån gång! (mvh hon som var så trött på att va gravid så hon ville spy varje dag) 

 

Vi packade klart alla väskor och så, det hade vi ju inte hunnit med eftersom det egentligen inte var dags förrän 10e februari..och såhär andra gången tänker man att man har all tid i världen och att allt är lugnt typ.

 

Så åkte vi in till klockan 14.. fortfarande inga värkar. Låg med ctg typ 1,5 timme, allt såg bra ut men inte värkte det nåt inte. Envise unge! Men dom vågade inte riktigt skicka hem oss ändå, så vi fick åka iväg och äta lite och sen komma tillbaka två timmar senare för att se om något hade hänt.

Det hade det knappt. Öppnat mig lite och fått svaga svaga värkar, knappt märkbara. Men fortfarande ville dom inte skicka hem oss till Hultsfred (tack gode gud för det känner jag såhär i efterhand). 

 

Dom gav oss ett övernattningsrum nere i sjukhuskällaren..och så skickade dom med mig massa piller som jag skulle ta så jag kunde sova och slappna av! 

Här är rummet.. lätt att slappna av där..inte direkt någon mysighetsfaktor!

Vi fick rummet runt 18.30..bäddade och styrde och jag bestämde att jag tar den där sovdosen efter farmen så sover jag gött efter det.

Men vid 19-tiden började jag få värkar.. som gjorde jävligt ont och kom jävligt ofta. Men jag tänkte att det var nog inte dags att gå upp ändå, dom hade ju sagt åt mig att gå ner hit å sova.. 

 

19.30 sa jag ändå till Mange att vi får nog bannemej gå upp nu, för då kom värkarna i princip non stop..och gjorde skitont. Vi gick upp, lite skämmigt var det för jag tänkte att dom ju nyss skickade ner mig. Men så la dom mig med ctg igen, och skulle kolla hur mycket öppen jag var men det kunde dom knappt eftersom jag inte hade någon paus mellan värkarna. Jag sa "jag vill ha ryggbedövning". Barnmorskan svarade "det kommer vi inte hinna". Ojdå, tänkte jag och frågade om hon trodde det skulle gå fort. "Ja, det kommer det göra" svarade hon. Men med tanke på att dom sa att jag födde barn snabbt förra gången när jag hade haft värkar i 36 timmar så tänkte jag att "Nej du bm, vi har inte samma syn på det här med snabbhet vid barnafödande!"

 

Men vi fick dra iväg till förlossningsrummet iaf, och där började dom direkt lägga fram alla grejjer dom använder när bebben väl är ute och så, men jag tänkte fortfarande att det lär väl fem sex timmar till typ. Å jag hann även tänka cirka en miljon gånger att varför i helvete gör jag det här igen?! Det är inte skönt. 

Vi kände oss ialla fall typ som hemma, samma rum som Simon föddes i fick vi. Skönt med lite trygghet sådär.

 

Barnmorskan sa till mig att byta om. Jag gjorde det, hann dra upp dom där snygga nättrosorna precis..å så hann jag kanske dra två drag med lustgasen utan effekt och sen jävlar skulle tydligen ungen ut! 

 

Det har ju gått ett helt 2016 nu ockå. Jag brukar ju alltid sammanfatta mina år i den här bloggen. Kanske är bäst att inte göra något undantag, då vet man inte vad som kan hända. 

 

I början av Januari gick jag i väntas tider med en stor kula på magen. 7e var det sagt att bebisen skulle komma, men det gjorde han inte. 12e däremot valde han att anlända. Eller ja, valde och valde..efter mycket om och men tänkte jag att "nej nu jävlar ska ungen ut", tog i för kung och fosterland och plötsligt sa det bara plopp! Hela förloppet finns att läsa några inlägg längre ner ↓.

Ja det var nog det viktigaste som hände i januari, vore ju konstigt om något annat toppade det känner jag. Svårt å minnas, är ju ett helt år sen!

 

I Februari gick jag kurs i hjärt- och lungräddning. Höll på att svimma när jag försökte få liv i en livlös docka helt förgäves, då var det skönt att skylla på att det var för att jag var typ nyförlöst.. det är man typ ganska länge beroende på situation. 

 

Mars.. då var jag på party! Det var på tiden, tyckte jag. Svängde mina lurviga på Pumpen med ett gäng glada töser! Det var lattjo, och min första fylla efter graviditeten. 

I mars fyllde även Mange år.. och Shiva fick noskvalster!

 

I April döptes Simon Eskil Tommy Kennmark i Lönneberga Kyrka. 

Vi var i Ullared, och så firade vi Valborg i Silverdalen!

 

Maj! Min månad! Jag badade den 7e.. det var väldigt kallt men uppfriskande. Det va så varmt i luften så man kunde ej motstå ett dopp! Det är nog mitt tidigaste bad någonsin.. eller iaf sen jag blev vuxen och förståndig.

Denna månad firade jag alltså både min födelsedag och min första mors dag. 

 

I Juni stack vi till Danmark och Legoland i ett par dagar. Vi var på bröllop på Skansen i Sthlm, firade midsommar i stugan och vips hade vi ett litet plus på stickan igen. 

 

I Juli var vi i Kalmar och såg Winnerbäck, Melissa Horn och Miriam Bryant. Och sen tillbringade vi såklart en vecka i Vimmerby på semesterracet! Å så var vi i Lysekil, Smögen, Stugan och på Ultraljud. Därefter kunde vi andas ut och berätta för världen att Simon, liten som han var, skulle bli storebrorsa!

 

I Augusti var vi på 30-årsfest.. jag började om min roll som chaufför till alla fester pga ny unge i magen. Började även hoppa in och jobba lite här..

 

I September fortsatte jag jobba..och så åkte vi på crosskart i Arboga. Bodde 7 personer och 4 hundar i en ganska liten husbil..men det fanns både stjärte- och hjärterum.

 

Oktober.. då hamnade hunden på sjukan några dagar. Magsjuka. Och så fyllde Lina 30 år och bjöd in till maskeradfest! Jag var för tjock för min egentliga utklädnad så jag fick ltie snabbt byta inriktning.. men det ordnade sig det också. 

 

I November hade jag å Magnus varit ihop i tre år. Det har hänt en del på tre år kan man väl säga..

Vi överraskade 30-åringen från oktober med en tur till BigBang i Oskarsham.. lasergame, bowling, bullride, rallysimulator och krubb! Det var trevligt. 

Å så var vi i Ullared igen! Dagen efter Ullared var jag på Spa med svärmor och Anna i Koasta. (Hej lyxfällan?). 

Jag var på tvådagarskurs i Sthlm med Carola också.. om smärta! 

 

December. Då gjorde jag min sista jobbhelg för den här gången.. Idolfinalen i Sthlm och två nätter på hotell. Inte så illa pinkat för en höggravid och avsluta jobbet med. 

Helgen efter idol åkte jag dock till Sthlm igen.. men då för att ta adjö av KENT. Den absolut sista spelningen. Det var vackert.

Å så fick vi magsjuka två dagar före jul.. men vi hann bli av med den och fick fira vår första jul som en liten familj trots allt.

Nya året firade vi in ute vid stugan, fritt från raketer, lugnt och skönt för hundarna.

 

 

Det var väl det. Nu sitter jag här igen.. med en stor kula men på ett nytt år!