Det känns som jag är överkörd av ett tåg. Varenda muskel i kroppen värker. Det känns att jag lever, kan man säga.

Nu håller vi på å gör en konferensbroschyr här. Jag älskar inte direkt å göra broschyrer, men vad ska man göra annars?
Betalt mina räkningar har jag gjort också, jag hann inte va rik vidare länge alltså. Blö, jag ska aldrig mer va student i hela mitt liv!
Fattiga like churchrats är vi allihopa, hela tiden!



En dag när jag satt å spanade på Signe började hon med nåt konstigt. Hon satte tassen på den där svarta ni ser..sen drog hon den åt sidan..dit den står på bilden..sen puttade hon ut sin matskål i hallen, å satte sej å åt. Jag tror fröken ville ha lite omväxling helt enkelt.
Maten kanske smakade bättre där ute, vem vet.