Jag har inte glömt bort er. Jag har bara lite annat för mig. Senast i helgen har jag varit på festival t.ex! Å så har jag ett bröllop å va värdinna för på fredag. Det brinner i knuta, kan man säga.
Å så har jag ett jobb å sköta, massa personal å ta in och lite smått panik.

Tur jag har semester snart.

Jag börjar bli lite rädd. Nu är 70 personer anmälda till bröllopet som jag är toastmaster på i sommar. Nu får det fan va bra. Tack å lov så är det sista anmälningsdag idag och jag tror jag inte tar emot efteranmälningar! Jag blir ju för fan skräckslagen!


Här är klänningen jag ska ha i alla fall.
(Ja jag måste hålla i datorn eftersom jag snor internet från telefonen till den. Och nej jag ska inte ha svarta brallor under när dagen är kommen)

Folk. Ibland stör jag mig på folk i allmänhet bara. Ungefär som att jag helst skulle vilja bo i ett torp nånstans mitt i skogen. Själv. Förmodligen skulle jag klara ett par timmar på sin höjd, sen bli för rastlös å börja älska folk igen. Lite schizo alltså.

Särskrivningar. Igen och igen och igen. En dag såg jag nån skriva "säger bara ett ord: bajs snö!" Hur i hela friden kan det ens ske? Ett ord blir plötsligt två, då borde man väl nånstans kunna förstå själv.

Hussar och mattar. Djur är djur och inte barn. Punkt. 

Facebookgrattis. Jag ska snart fylla år. Ni som vet med er att ni inte hälsar på mig när ni möter mig, bryr er om mig eller inte ens känner mig så värst. Ni behöver inte skriva grattis till mig, jag ser ingen vits med det och blir inte rörd av att ni tar två sekunder av ert för å skriva 7 bokstäver för att jag råkar fylla år.

Jag. Ja, jag stör mig faktiskt på mig själv också. Jag är rätt trög som låter folk behandla mig lite hur som helst, ta mig för givet och tro att jag alltid finns ett sms bort. Det gör jag inte. Inte för alla och i all evighet.

Sommarn. Snart är den här å lika jävla snabbt är den över igen. Men fy fan vad mycket spännande jag tänker trycka in på den korta tiden!


Ja det va nog allt jag hade på hjärtat den här gången.

Puss!

Jag brukar ju hata tisdagar. Men den här har varit helt okej ändå, eftersom den i princip är en söndag. Å så är min månad här. Maj alltså. 19e maj fyller jag år.
Om ni undrar vad jag önskar mig (kan börja va på tiden nu), så går det bra å fråga mig här, på facebook eller på sms. Ringa får ni inte göra. Jag gillar inte.

Annars då? Jag firade valborg igår även att jag inte hade tänkt det. Men det kunde jag ju sagt från början att det skulle bli så. Efter såhär många år känner jag mig själv, så att säga.

Nu ska jag strax in till Lina å se på Big Brother, jag är fast i det träsket igen.
Tack å lov att det är slut snart.

Hej!

Om jag skriver 80 inlägg till efter det här så har jag skrivit 3000.
Herregud vad mycket vettigt jag måste ha haft på hjärtat.

Ungefär som det här inlägget. Mycket vettigt.

Hoppsan hejsan!

Stackars er som fortfarande tittar in här titt som tätt. Att jag inte skäms, kanske ni tänker.
Men det gör jag, i alla fall lite. Jag gillar ju er!
Jag vet inte ens vad jag ska skylla på faktiskt. Jag har inte ont om tid, jag har ingen dödlig sjukdom (hoppas jag), jag har inte skrivkramp, jag har inte glömt lösenordet och jag har inte blivit dyslektiker.

Jag tränar i alla fall fortfarande på gymmet, det kunde man aldrig tro att jag skulle orka hålla igång såhär länge. Det är typ 4 månader nu! Shit pommes. Motivationen är det däremot ingen reda med längre men jag går dit å gör det jag ska mot min egen vilja, sen går jag hem å känner mig nöjd.
Det är väl bra, typ.


Puss på er!

Jag har varit i Dalarna. En vecka blev till 6 dagar!

- På vägen upp gick bilen sönder.
- På vägen upp fick Adam ont i örat å gnällde dom sista 20 milen.
- Väl framme fick jag å Emma åka direkt till akuten med honom.
- Sen gick det bra i några dagar.
- Jag bröt inte ett enda ben och ramlade bara en gång. När jag stod still. Hur jag lyckades med det kan man fråga sig, jag vet inte. Det bara hände. Kul var det!
- På torsdagen började Emma spy.
- Samma kväll åkte jag iväg upp till Stöten å hälsade på Henke.
- På fredagen vaknade jag hos honom och behövde spy. Fick ligga kvar där å spy hela dagen innan jag kunde åka tillbaka till min egen stuga.
- När jag kom tillbaka dit började Ida spy.
- Jag hade feber, dom andra åt tacos å jag åt ingenting alls på en hel dag.
- Åkte hem med mammas bil igår istället för idag.
- Idag när dom andra åkte hem började Adam spy.
- Idag när jag ringde pappa ligger han med feberfrossa.

Bra resa? Ja. Men sjuk!

Hej!

Jag vill mest säga att jag lever fortfarande. För er som undrar!

Jag åker till Sälen på söndag och idag sprang jag 5 kilometer på löpbandet.

Det var allt!

Hej!

Begravningen i fredags var jättefin. Jag grät så mycket så det slutade svida under ögonen typ nyss. Det är skönt att det är över, nu är det bara gå vidare.

Igår var jag ute en runda. Jag lyckades få två glas vatten över mig av en person som förmodligen inte bara hade sniffat på ölen, så att säga. Det var inte menat till mig men på nåt sätt råkade jag stå ivägen, båda gångerna. Sen hämtade vakten honom, tur det så jag slapp tre glas vatten.

Jag börjar få lite ont i halsen känner jag. Buhu, jag har inte tid å bli sjuk när det går så bra på gymmet. Då kommer jag säkert helt tappa stinget. Jag kan va lite söndagssjuk å sen bli frisk lagom till imorrn. Om det finns en Gud så fixar han det, annars vet jag.

Solen skiner. Jag måste ut! Hej!

Ikväll ska jag va vaken länge. Jag ska va vaken så länge att det aldrig blir fredag. Imorrn är en jobbig dag, jag ska på begravning. Det är ju inget nån nånsin kan se fram emot, å det är aldrig nåt man kan vänja sig vid heller. Eller vill, för den delen. Om jag fick välja skulle jag aldrig mer vilja gå på nån i hela mitt liv.

2010 dog min farfar.
2011 dog min häst ifrån mig efter 16 år tillsammans.
2012 dog min farbror.

Låt inte det här bli en vana. Va kvar med mig för alltid, alla!

I sommar ska min syster gifta sig. Jag har fått äran att va toastmaster. Om det är en ära ens, jag vet inte? Alla som är inbjudna till bröllopet och vill komma ska anmäla sig till mig. Eller till den andra toastmastern, Chrille, som han heter. Jag hoppas alla som tänker ringa å anmäla sig ringer till honom, jag har ju en dålig ovana å aldrig svara när det ringer nummer jag inte känner igen. Tänk om jag svarar för att jag tror att det är nån bröllopsgäst, och så är det nåt annat skitläskigt.
Med hela det här uppdraget är det det här som är det svåraste för mig - anmälningarna!

Så om nån läser det här som tänker komma. RING FÖR FAN INTE MIG. (Mess går bra!)


Toast madame - till er tjänst!

Snart ska jag på skidresa igen. Med 15 andra personer, inklusive barn. Det kan nog bli lattjo lajbans det. Det gäller å hålla blodsockret i styr för att förhindra ett å annat vansinnesutbrott.
Det blir kul. Framförallt blir det kul å träffa Henke som jobbar där och som jag träffar kanske två gånger om året. Förra året drack han öl för tålamodets skull å jag för modets när vi skulle ut å åka. I år ska jag va bättre. Man kan ju sola nån annanstans än på TOPPEN å se till å åka ner istället. Eller så kan man ta av sig skidorna å gå ner, det hände en gång det också.



Här är jag för några år sen, när jag va lite mer amatör så att säga.....

Förra veckan var jag som bekant inte så värst på hugget.

I onsdags fick jag ett samtal 06,24 från min pappa som hade tråkiga nyheter. Hans bror, min farbror Bert hade gått bort. Som vanligt när nån berättar nåt jobbigt för mig blir jag nästan irriterad eftersom jag inte vill förstå vad som har hänt. "jaha.. då vet jag.. hej då" Sen lägger jag på och så tar det ett tag å sen kommer allting som en smäll på käften. Då fattar jag och blir ledsen. Jsg blir inte bara ledsen för min egen skull utan för alla andra det berör.
Och det är ganska många.

Jag tror inte jag har fattat helt å hållet än att jag aldrig mer ska få träffa honom. Han som har varit med mig sen jag var liten, som har låtit mig åka hölass otaliga gånger, bråkat med min syster om vem som ska ta mat först, sagt "va är dä här för jävla hösäck" när jag har råkat slappna av lite för mycket där uppe på hästryggen. Han som inte tillät "widkläder i söffa" och som säkerligen var en av dom som var med å myntade uttrycket "ska ni va inne å bråke får ni gå ut!"


Livet är inte rättvist. Vila i frid, Bert-Stjärt!


Och du kom ihåg, även uppe bland molnen så är det
bara i trappen man får nypas!

..idag är en mycket sorglig dag..

Jag återkommer!