Jag har inga barn å berätta om, jag har ingen jävla finaste å berätta om, jag har inte ens en hund längre.  Men däremot har jag en Gerry. Han är min svåger. Alltså min systers sambo å pappa till mina fadderbarn.
Han är så fantastiskt duktig den där Gerry. Han kan spela trummor t.ex. Han spelar i Hultsfreds i särklass bästa band.. Kakel. Å så kan han spela fotboll. I fredags gjorde han till å mä mål, på nick, förstår ni..vilken kille!
Han kan köra bil, jag tror nästan han ä den bästa folkraceföraren i kommunen, dä sa hans tränare. "Gerry han är så duktig, han är alltid glad"  Dä värmer i hjärtat, jag blir så glad. Å stolt framför allt.
Han kan engelska också..trots sina unga 28 år är han en riktig klippa. Jag ringer rätt ofta å frågar saker å han kan svaret på en gång. Strålande.
Han är händig. Dä syns inte på han. Men han kan tapetsera, han kan snickra å han kan skruva.
Han kan skriva låttexter. En gåva från ovan han har fått.
Förstår ni hur svårt dä ä å försöka tygla sin stolthet över den här karln?
...dä ä skönt å få skryta av sej..han sover bra oxå förresten.