Haallåå ja!

Mitt liv är en gnutta mindre dramatiskt just nu. På vissa plan.
Ibbe-hysterin har lagt sig lite. Men det är ännu lite oro i lägret. Ingenting är klart och ingen vet något om framtiden än. Man får ta en dag i taget och hoppas på det bästa, allt man kan göra är gjort. Håll tummarna att migrationsverket ändrar sitt beslut och låter stackarn stanna här hos oss, i sin familj, bland sina vänner, på sin skola och med sina fritidsintressen. Be till Gud också ni som tror att det hjälper, jag tror inte. Då borde han ju ha fixat världen till en bättre plats för längesen. Hänvisa gärna inte till bibeln, jag läser den inte och den skrevs inte igår. Han har haft tid på sig, så att säga. Eller hon. Vad vet jag.
 
Jaja. Idag har jag putsat alla mina fönster. På utsidan och insidan. Dom är så fina så jag vill titta ut hela tiden. Tur i oturen att jag bara har skog å stirra på rakt över gata!
 
Jaja, igen. Hej då!
 
 
 
 

Jag fatter inte.

Jag antar att det knappast har undgått någon som läser här vad som är på väg att hända. My brother from a very other mother i Liberia ska bli hemskickad till sitt hemland. Tror dom i alla fall. Vänner, vi i familjen och tusentals andra random människor tycker inte riktigt likadant.
 
När man kommer till Sverige vid elva års ålder, någon har förfalskat ens papper, snor passet och lämnar en utanför ett socialkontor. Vad har man då själv gjort för brott, egentligen? Ingenting. Han hamnar i kläm på grund av nån annans idioti och brist på varken förstånd eller empati. När man är elva år i ett främmande land har man inte mycket annat att göra än att rätta sig efter.. man kan inte direkt börja slåss för sin egen värdighet.
Ett uppehållstillstånd blir indraget 2009 pga att "han inte har anpassat sig eller har någon anknytning i det svenska samhället!". Typ. Hallå blåbär, vi då? Jag är hans syster och min mamma är hans mamma.
 
Nu har han begått ett brott, enligt lagar och regler. Han har fyllt 18 år. Då anses man som vuxen och rent praktiskt och teoretiskt kan dom åka ner med han till sitt så kallade hemland, släppa han på flygplatsen och åka hem igen. Och där ska han stå. Åt vilket håll ska han gå? Vart ska han bo? Vad ska ha leva på? Vem vill ta hand om han?
 
Näe vet jag vad. Nu har han definitivit anpassat sig till Sverige, han följer regler, lagar och traditioner. Har vänner, går i skolan, spelar fotboll, vill ta körkort och har en vision att någon gång spela i ett allsvenskt lag.
Är inte det å va anknuten en till ett samhälle så är nog inte jag det heller misstänker jag. Skick ut mig också då.
 
Jag har full förståelse för att alla inte kan stanna i Sverige, jag är inte dum i huvvet eller orealistisk.. jag tycker bara att det nånstans ska till en lagändring om hur det ska få gå till. Jag lider med alla det drabbar, jag vet att det inte bara är Ibbe. Men just nu brinner mitt hjärta lite extra för det här, jag är ju partisk för fan. Med all rätt.
Och alla människor har ett val, engagera er eller inte. Finns det andra som behöver stöd, hjälp dom då å klaga inte på att folk väljer å hjälpa en person. Alla kan inte göra allt för alla, men alla kan göra något för någon.
En eloge till alla som gör ett otroligt jobb för sin kompis just nu. Ni är helt fantastiska!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Till haaaaaaaaavs!

JAG VAR FRISK PÅ KRYSSNINGEN.
Ja, jag skrek. Det var helt fantastiskt.
Tror vinden har vänt, nu är det min tur å ha lite flyt i livet.
 
Det var hemskt roligt där ute till havs. Nån gubbe påstod sig se rakt igenom mig, jag var från Italien, blev av med oskulden när jag var 13 (inte sant mamma!), hette Bella och var ihop med hans lillebror Kim. Mer än jag visste. Tror inte han hade speciellt bra koll på läget och såg nog rakt på sidan av mig istället för genom, typ.
En annan gubbe trodde jag var från Spanien eller Grekland och tyckte att killen som får mig på fall borde va världens lyckligaste. Äsch då, sa jag men jag höll ju såklart med innerst inne. Höhö.
En afrikan trodde jag var turk, black hair, black eyes and sooo beautiful. 
Det fanns säkert nån som ville slå mig också, men det är ju inte riktigt lika kul.
 
Imorrn ska jag till Ullared. Det är jag värd. Shopping shopping. Sen ska jag nog på hockey också. Har man bara en liten ynka ledig dag på två veckor vill det till att man klämmer in så mycket man kan på den!
 
Detta ploppade just upp från Aftonbladet på min telefon:
"Kvinna voltade med bilen - blev rånad av män som stannade vid olycksplatsen."
Jag blir rädd för världen vi lever i.
 
 
 
Bilden har väl kanske inte direkt med texten å göra. Men jag bakar ju ibland.