Idag har jag varit i stugan typ hela dagen. Mormor har bakat bullar å vi har bara suttit å väntat på att dom ska bli klara. Jag passade även på å sno Lätta Krysset i Allers-tidningen. tar du mitt kryss nu? Ja dä gör jag. Å jag klarade hela. Strålande.
Jag såg doppingarna på sjön. Såklart tyckte jag ju att Ida kunde få gå ner å mata dom. Men inte hade jag tänkt att  dä skulle bli jag som skulle följa mä. Men, jag tog en fralla i handen. Morfar försökte peppa mej.
Jag: Jag ä faktiskt skiträdd för fåglar
Morfar: Äh, di änte farlige..di äter diwekt ur hännera.

Tack morfar, tack. Mitt hjärta slog inte direkt i normal takt efter dä. Jag muttrade nåt om att jag tänker utrota alla fåglar å egentligen inte borde ge dom mat. Men vi gick, jag å lilla Skruttan. Men inte kom dom fram till oss. Vi kastade mat hej vilt. Otacksamma. Innerst inne älskar jag dom för att dom inte kom.

Om ni behöver översättning på vad morfar sa kan ni slå i en småländsk ordbok.