Allas barn ä ju lixom exemplariska. Ni vet, dom är så duktiga vid tidig ålder, dom kan äta själva, dom kan prata så bra, dom kan räkna, dom kan klä på sej, dom är så snälla mot andra barn å delar mä sej å sånt. Ja, allt sånt där som mammor pratar om å försöker få den andra mamman å fatta att mitt barn är alltså mycke bättre än ditt. Å så pratar dom i munnen på varann för å verkligen få fram allting. Typ.
å jag slår vad om att jag blir exakt likadan.
men just nu är Ida å Adam å Calle världens bästa barn. Jätteduktiga.

Mamma å pappa, visst va jag oxå en perfekt unge?
Vissa föds mä silversked i munnen.
Själv föddes jag mä ett pingisrack i högerhanden å en häst mellan benen.


1. Mycke påtvingat foto. Engagemang på hög nivå.
2. Tävling i Västervik. 11 år va jag. Jätteblond. Mitten av min ca 10åriga karriär
3.Jag å min första häst Laban. Tack mormor för honom!
jag saknar honom ibland, den där Laban

Våga inte klaga på bildkvalitén. Jag har tagit kort på kort helt enkelt.
Dä va vad jag bjöd på för dagen. Lite uppväxt-bilder.