Mamma å muffen.

Jag har kört hela vägen hem eftersom mamma inte vågar köra bland rödljus å filer å så. Calle satt där bak å skrek "men näl ä vi flaaamme dåå?" eller  "jag ä huungliiig" ungefär varannan mil. Å jag sa mest "Ssschhh du får faktiskt va tyst nu! jag får tinitus av dej!". å han sa "Mammaaa..säg tee hon, hon blåkal mä mej" Mycke givande resa som kräver ett tålamod som jag inte alltid har.

Mamma däremot. Hon tog dä hela mä ro. Hon tyckte t.ex på riktigt att hon va jättejättefin mä rattmuffen på huvudet. Hon satt å kollade sej i spegeln hela tiden "men, dä ÄR ju fint! faktiskt..kolla då!" Skitnöjd va hon. Hon tyckte inte dä gjorde nåt om hon hade den på sej när hon gick ut å rökte.
Men där satt jag stopp.
Men, hade dä inte varit en rattmuff så.

image556


Publiken säger
Postat av: Mickan

Haha. Jo hon är ju jättesöt din mamma! =)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback