Man kan ju undra varför jag sitter hemma en fredagkväll.
Jag skyller på en rygg som värker, pengar som knappt existerar. Att jag inte vill kan jag ju inte erkänna. Däremot imorrn. Då jäklar i min låda. Ikväll skulle jag ha varit i Halmstad å sett på Håkan Lövely Hellström egentligen. Men här satt jag, ensam å övergiven i soffan. Jag sov en skvätt till å mä. Tröttheten besegrade mej, tills Jennö å Niklas skickade mess å ville komma förbi å säga hej.

Flän ringde nyss. På tok för sent. Jag nästantvingade han å ringa när Håkan spelade, men inte tog han mej på allvar inte. Tydligen. Stryk skulle han ha. Inte ens Joel ringde. Tk minus blir dä på den.

Nu ska jag sova. Imöra ska dä snackas allvar mä mormor.
Å för besväret ska hon få bjuda mej på våfflor oxå!