Äntligen hemma, får man väl säga.
Jobbet idag..övertröttheten tog över. Herrejösses. Dä går ju bra när man får skratta helt hejdlöst, men när dä kommer gäster ä dä ju bra om man kan sköta sej någorlunda. Å dä kan vi ju, ibland.
Jag dog nästan när Jenny fick frågan vart rum 55 låg.
"Eh, jaa..dä ligger nog här nånstans!"
Kan va lurit dä där.

På hemvägen stannade jag till på tältstigen å käkade tacos. Väldigt gött.
Å nu har jag fått mä mej en liten skruttfis vid namn Ida hem.
Vi pusslar å vi spelar memory. Mycke givande!