Jag vaknade idag, pigg som en mört å mä ett  jäkla peppigt humör. Jag drog på mej lite träningskläder, pluggade in snäckorna i öronen å sen spurtade jag bort till elljusspåret. Sen började jag springa, sprang som satan i början å sen efter ett tag höll jag på å dö. Då va dä inte alls kul längre å jag undrade vad jag hade fått för jäkla infall. Men jag sprang ändå å känner mej rätt nöjd. Undra hur dä kommer kännas imorrn.
Å jag undrar om dä va en engångsföreteelse.

Dä är faktiskt inte så lätt å springa när man har struma!
Eller hur mamma?