Jag har tillbringat min kväll i stallet. Det är som balsam för själen nästan. Det är så skönt med hästar, dom fattar lixom inte hur bra dom har det som slipper sånna problem som vi människor har. Man kan prata med dom å enligt dom har man ju alltid rätt, dom kan ju inte säga emot. Om det skulle hända skulle jag aldrig mer sätta mina fötter i ett stall igen. Huu.
Jag har myst med små fölungar bland annat. Gullungar!

Ridlärar-Agneta pratade ut, jag betedde mej som en häst, sa inte emot.
Nästa torsdag ska jag förmodligen rida.
"i så fall måste jag ha en liten grov häst som inte går av sig självt"
Jag spanade in en jag kunde tänka mej, å så hette den Star.
Det blir inte mer uppenbart!