Igår blev jag å Emma beordrade å komma till pappa å rensa bland våra gamla leksaker som han hade burit ner från vinden. En jävla massa kartonger alltså.
Vi blev som barn på nytt, å när vi började klä på barbidockorna andra kläder gick Gerrys gräns. "Ni skulle SORTERA grejjerna..inte LEKA med dom!"
Äh, vi hade ju skitmycke roligt. Våra barbies hade skinnsoffor.
Redan på den tiden lixom, tänk då hur ungarna förmodligen leker nu!

När vi kom till dockkartongen blev det lite känsloladdat vad gällde dockan Ronald. En stor docka som alltid har funnits med. Vi velade fram å tillbaka men som kom vi fram till att det kanske faktiskt va dags för han å trilla av pinn, på rikigt. Tungt beslut.
Sen kom pappa upp å vi berättade om beslutet.
"Men, inte kan ni väl slänga Ronald ändå?!"
Så, han är fortfarande vid liv. I sin kartong på vinden!

Alla gosedjur vi hade kommer jag inte ens ihåg. Men jag satt där å letade febrilt efter en viss speciell gammal kompis. "DÄÄÄR ÄÄÄR HAAAN" blev min reaktion när jag såg han. Lille vännen som jag hade med mig från mina tidigaste år. Vet inte hur många gånger den är tvättad i maskinen. Ett mycke kärt återseende, å nu ligger han på min säng. Till döden skiljer oss åt.


Inte så fräsch, men ack så fantastisk!