Idag vaknade jag å Jejja upp breve varandra i en liten säng hos hennes mamma. Vi delade till å med täcke. Vi har ju sovit ihop skitmycke genom åren, men nu för tiden händer det inte så ofta. Det är som en liten nostalgitripp varje gång.
"Elin..sov du en stund så kommer jag snart!"
Så traskade fröken Revelj iväg till toan å jag fick hålla för öronen för å inte behöva göra henne sällskap. Hur hade det gått lixom.

När vi vaknade tog vi en promenad..kändes som walk of shame. Fast det inte var det. Konstigt det där. Först gick vi å väckte Danne..utan resultat.
Gick vidare till Milan. Där lyckades vi i alla fall.
Tror faktiskt vi va lite i kalasform fortfarande på vår väckningsturné. Håller man på å partajjar till långt in på småtimmarna blir det väl så. Antar jag.


Om det inte vore töntigt med kompishjärtan hade vi nog haft det♥