Jag.Har.Varit.Ute.Och.Sprungit.

Det va så hemskt jobbigt så jag trodde att min sista stund va kommen.
Det känns jobbigt i min kropp när jag springer oxå, allt studsar som om det hade vore vulkanutbrott, fast i Sverige. Å så kunde jag ju inte stanna heller, jag va skitslut men varje gång jag tänkte att "nej nu jävlar springer jag inte en meter till" så kom det ju nån å då kunde jag ju inte ge upp rakt framför ögonen på dom! Sen när jag kom ut från skogen å skulle på cykelbanan tänkte jag att nuuu kan jag faktiskt gå sista biten hem, nähä då sopade dom där med en stor maskin så då va jag ju tvungen å springa för å inte bli påkörd av den.

Det är tacken för att man försöker va lite duktig, då får man se till å springa hela jävla vägen!

Det är för övrigt inte självvalt å skriva inlägget såhär men det går tydligen inte centrera.
Annars är ju EgoElins blogg liite mer i mitten!


Nu ska jag äta lite välförtjänt lasagne, det behöver man efter man har varit ute å löpt som jag!