Ett inlägg mest för mammas skull!

Min lilla lilla katt börjar bli stor, men hon är fortfarande lika jobbig.
Häromdagen vaknade jag av att jag kände att nån stirrade på mig, å sen när jag slog upp ögonen i ett ryck blev hon livrädd å ryckte till så jag började gapskratta. Då låg hon asnära å kollade på mig, å blev rädd när jag vaknade. 
Jag vet inte, men hon känns lite som psychot i Prison Break.
Jag tycker allt är som i Prison Break nu, det är nästan så jag planerar flyktvägar på Ica till å med. En baggis, alltså.

Idag vaknade jag astidigt, på grund av LilleKatten.
"jag går hellre upp än att du håller på såhär!!" sa jag till henne, å gick upp.
Iofs är det rätt bra för det är knappt ingen risk att jag försover mig.

Egentligen är hon bara mysig, men hela hela dagarna tar på tålamodet!







Jag längtar nästan lite till hon blir en sån där lugn perserkatt som bara ligger å sover.
Men då kommer jag nog sakna att hon flyger på mig å det där.

Tur att Signe är mogen å snäll sen Saga kom!