Igår va det måndag, då började mitt nya liv. För ungefär 511e gången. Faktum är att jag har varit asduktig rätt länge, tillsammans med Jenny. Men de senaste två veckorna har varit förskräckliga. Så, igår var det den där mördardagen när det var fruktansvärt synd om mig.
Jag gick bananas på willys och köpte frukt. Päron till och med, jag gillar inte ens det. Men en hel förpackning kostade bara kronor. Då får man äta å va glad.

Idag är det oxå lite synd om mig och jag undrar om det verkligen är värt det. Det är det förmodligen, men just nu känns det inte så.

Jag har till å med letat fram min stegräknare som jag fick i julklapp för kanske två år sen.
 Den kan komma väl till pass nu! Jag stegtävlar, å eftersom jag alltid vinner allt jag tar mig för kan jag ju inte va sämre på det här, det vore ju skamligt.
Jävlar vad det ska gås!


.

Så, nu har jag outat mig här. Nu kommer jag inte undan!